true story.

tänkte skriva av mig lite hära, så nu äre här ett emoinlägg.

varför är jag så emo just nu?  man kan tro att de är en period, men det här känns som om det aldrig kommer att ta slut, har vart såhär ett tag nu, försöker att tänka på annat men det går inte, allt ekar i min skalle, hela tiden. 

fan att allt ska vara så svårt. fanfanfanfan.

pallar inte,

taggar somfan till fredag då jag ska till läkaren och snacka om operationen jag mest troligt ska göra. taggar som satan. hejdå

pallohouras måste jag nog säga. kan dock inte stava det som man kanske märker här. men har alltid trivts där. jag älskar det där stället, det är dit jag far när jag behöver komma bort, det är dit jag far när allt är som svårast. ja, det är dit jag far när jag bara vill chilla med mina by kompisar. tyvärr så bor min farbror i min stuga, så kan inte fara dit så ofta som jag velat, har bett min pappa sparka ut han sist jag träffade han, för flera veckor sen. men orkar inte mer, för han lyssnar ändå inte på mig. men någon gång så ska jag köpa stuga där. för det stället kommer alltid att ha en varm plats i mitt hjärta.

har ingen bild på den här datan., men ska fota nästa gång jag är där, lovar.